Genom att noga lyssna på vad en person säger kan man få en direkt väg in i hur de tänker och resonerar. I fredags intervjuades Barbara Bergström, grundare av friskolekoncernen Internationella engelska skolan, av journalisten Carina Bergfeldt i hennes talkshow på SVT. Där fick Bergström en fråga av Bergfeldt om hur hon ser på att en del är upprörda över att hon blivit rik på svensk skola.
Så här svarade Barbara Bergström:
”Det är inte skattepengar. Det är pengar som köparen betalar, inte skattebetalarnas pengar.”
Detta uttalande kan låta harmlöst, men skenet bedrar. Det avslöjar nämligen ett synsätt på skolan som i förlängningen är helt förödande, och på sikt hotar den kollektivt finansierade välfärden.
För att förstå allvaret behöver man vet hur den svenska skolan, och då framför allt friskolorna, finansieras. Det är landets alla kommuner som har huvudansvaret för skolorna och deras verksamhet. Parallellt med de kommunalt drivna skolorna finns det också ett stort antal fristående skolor. Friskolornas finansiering är kopplad till hur mycket en elev i genomsnitt kostar i de kommunala skolorna, den så kallade skolpengen.
Förvisso kan en kommun avsätta mer skolresurser till skolor som har fler elever med svagare socioekonomisk bakgrund, men utgångspunkten är att kommunala och fristående skolor har lika finansiering. Det kan skapa – och skapar – stora vinster till friskolekoncernerna.
Internationella engelska skolan (IES) är en av dessa koncerner. IES driver ett 40-tal skolor i Sverige och har runt 30 000 elever. Friskolekoncernen omsätter miljardbelopp och gjorde 2021 ett resultat på cirka 220 miljoner kronor. För ungefär det överskottet hade skolkoncernen kunnat anställa lärare och fått en lärartäthet i paritet med genomsnittet för de kommunala skolorna. Men detta pratar inte Barbara Bergström om.
När Barbara Bergström hävdar att vinsterna från IES kommer från ”pengar som köparen betalar” avslöjar hon med all tydlighet hur hon ser på skolans finansiering, att pengarna kommer från de föräldrar som valt att sätta sina barn i hennes skolor. På ett sätt är det faktiskt så skolsystemet är uppbyggt i dag med en skolpeng och ett fritt skolval. Men menar vi allvar med att målet är en likvärdig skola kan inte skolans resurser fördelas på detta sätt, det är en omöjlighet eftersom det obönhörligen leder till allt större skillnader mellan elever och mellan skolor.
Barbara Bergström syn på de gemensamma skattepengarna öppnar därför en avgrund för den svenska skolan om målet är att ge alla elever lika möjligheter till en bra skolgång.
Nu krävs det en motrörelse och gemensamma krafter för att vända den negativa utvecklingen för skolan. Det krävs mobilisering av alla som förstår konsekvenserna av dagens skolsystem och vill göra något åt det.
Alla medborgare måste ställas inför detta vägval. Antingen vill man ha en likvärdig skola – eller inte. De som inte vill ha skola där alla ges lika möjligheter måste stå för det. En sak är säker, det synsätt som Barbara Bergström står för leder ej hem utan bort från en likvärdig skola.
